just another weekend in Paris... NOT..
Jag har haft en sjukt underbar helg tillsammans med Helena!! Jag tror att jag dör så kul jag hade det! Att ha en vän från Sverige och koncentrera mig på att hon ska ha så kul som möjligt gjorde att jag hade så kul jag bara hade kunnat ha. Just därför att hon blev så nöjd blev jag det också! :)
Våran helg:
- Eiffeltornet
- Champs - Élysée och Triumfbågen
- Louvren
- Sacré - Coeur
- Montemartre
- Rue Rivoli
- Barbès
- Pigalle
- Corcoran's
- O'Sullivans
- Café Oz
De tre sistnämnda går verkligen hem varje gång!!! 
Vi hade så himla kul med mina boys i helgen, mina härliga nigerianer i Pigalle. Dom kan verkligen festa :)
På lördag ska jag åka til Skåne på lov! Ska bli så kul för där hemma väntar så många jag tycker om! Carro, mamma, systrar, Helena, vovvarna och kisarna! Allt ska bli så kul!
Jag funderar på om jag ska börja skriva min blogg på engelska. hähä, väldigt stort steg... När du väl börjat skriva på engeska finns det ju ingen återvändo! LOL gud vad dramatiskt..
Det börjar bli riktigt kallt i Paris nu. Ma går och frys i sin höstjacka och sjal när man går ut!
Slutsats.. Detta var en klockren helg!
Bisous
bah oui, c'est un truc de fou. Tre förälskade män har blivit fyra.
Det enda som kom ut av dejten med Alsace killen var att han blev överhuvudet förälskad i mig. Vilket betyder som jag så vackert skrivit i rubtiken: Tre förälskade män har blivit fyra. Förälskade män alltså. Det är bara en av de männen som jag vill ha men tyvärr är han den enda av dessa förälskade män som jag inte kan få. Han må vara förälskad och det sägs att love makes u do crazy things.... jag antar att en av de crazy grejerna är att ljuga äset av sig för att få behålla kvinnan man vill ha. Själv tycker jag ju inte att det är äkta kärlek utan lutar mer åt egoism.
Många tänker att man får bättre självkänsla när många tycker om en och när många är kär i en. Jag tänker mer på, två av fyra killar är dumma i huvudet, två av fyra killar är bra. Det är de två killarna med dumt huvud som jag intresserar mig mest av. Istället för att höjer mitt självförtroende och min självkänsla sänker detta det istället. eftersom: Jag blir otroligt ledsen över att det är 50% chans att jag får en bra kille och 50% risk att jag får en dålig kille. Alltså ryker min teori om att inga snälla och trevliga killar han bli kära i mig. Vilket innebär en ännu större katastrof eftersom det då betyder att det är något fel på mig!! Det är inte killarna det är fel på, det är mig det är fel på!! Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger! It's me! It's me! It's me!!!!!
Man kan ju inte hjälpa vem man blir kär i, men finns det något sätt att stoppa detta otäcka mönster av inge trevliga pojkvänner? Eller kommer jag alltid att vara den typen som faller för the bad boy?
Problemet som uppstrår varje gång jag försöker bli tillsammans med en nice guy, så blir jag the bad girl! Och det vill ju inte jag vara, jag blir den typen som raderar meddelanden i stilen: "Nicole, jag tror jag håller på att bli kär i dig, för ditt leende har fastnat i mitt huvuvd och jag kan inte tänka på något annat än dig." Och sedan blir avtänd och tycker det är urjobbigt hela grejen. Hellre ensam än med en såndär mes, tänkte jag för mig själv.
Som när jag gick i högstadiet. Blev jag tillsammans med en ursnäll och ursöt gitarrkille, som alla tyckte om. Han var kär i mig och allt. Och det var bara så himla bra och tryggt hela tiden... Jag gjorde slut av en impuls en vecka efter att vi blivit tillsammns för jag tyckde det var så jobbigt att ha honom som en liten hundvalp runt mina ben hela tiden!! Jag skyllde ju såklart på att det var mig det var fel på och att jag behövde tid för mig själv för att jag mådde så dåligt. Men det var ju sant, det var ju mig det var fel på!! Han var ju en underbar pojkvän, en sån pojkvän som man önskar att ens elaka pojkvän skulle vara.
Vilken typ är jag då? Vilken typ ser killar mig som? Tydligen den typen man kan köra som fan med, enligt mitt ex. Men annars. När killar tänker på mig och ser mig? Vad tänker de och vad ser de? Verkar jag vara den seriösa typen? njae.. Slampa? mer troligt. Men kanske bara en person med lite mycket hyper men mycket cuteness... ? Som ler mycket (underbart leende, so I've been told.) för att hon är glad och ser lätt på livet eller ler för mycket för att hon inte vill visa hur mycket hon lider med sitt inre?
Aaaaah, det andra könet.. Jag sär jag sär, som krösamaja säger...
Nog om det hallå! Min kompis, Helena kommer ikväll, ska bli så kul!!! Vi ska turista i Paris och äta potatismos och griskött, baguetter och tonfisk, kaffe!
Annars är allt som vanligt, Maria och Isak är underbara folk på jorden och jag är överlycklig att de är här med mig annars hade jag verkligen inte klarat mig!
Nästa vecka kommer jag hem till kylan och Sverige för att mysa med den här lilla saken!!!! (en Suède 24 okt - 1 nov)Last night and today!!
Igår gick det lilla gänget (Jag, Marris och Isak) till Marais och tog några glas vin (aaaah, 2,70 e för ett glas vin(!!!!!)) på La Perle, som visade sig vara det stället för svenskar. Först träffade vi en svensk kändis som ingen av oss kunde namnet på. Vi frågade ju så klart och hans namn var Tomas Hanzon, med Z:) Han var tydligen här för att hälsa på sin dotter som gick på Sorbonne.
Sen helt plötsligt står där ett helt gäng med svenskar som Isak känner!!! Hello, liksom! Vad är det?? Hur står är chansen att man träffar någon man känner i en stad med fler invånare än vad som finns i Sverige. Okej det har hänt mig några gånger, men ändå. Sant är ju att man rör sig lite i samma områden, konstigare hade det varit om man åker någonstans helt off där ingen vill vara och träffar någon man känner..
Jaha, så ska man på dejt ikväll!! Alsace-killen kommer ända till Paris för att träffa mig.. hihi, I'm such a charmer :) Han har tydligen med sig vin från sin region. Jag har hyper exalterad tills han fråga om han fick sova hos mig inatt så att han inte behövde ta in på hotell. Då sa jag åt honom att dra sin väg illa kvickt. Då hade jag bara en tanke i huvudet, det finns ingen bättre än mitt ex... Jävla kille.
Men det kanske var lite tur att detta hände så jag blev lite förbannad på Alsace-killen och inte har så fruktansvärt höga förväntningar. Allt detta känns som en konstig dröm och jag bara väntar på att vakna och typ.. ha mitt ex brevid mig. Jag saknar honom, men det var liksom 3 veckor sedan vi sågs och vi har inte ens pratat. Som hans ex sa "han gillar sin frihet" han är dum i huvudet. Jag avskyr honom för att han är så sniken och så underbar att det är så svårt att tro att han är en fet j***a lögnare.
Alla mina vänner är numera så sjukt anti honom att jag nog aldrig kommer våga gå tillbaka till honom enbart av rädsla att alla mina kompisar ska se mig som ett hopplöst fall och lämna mig!
Jag har bestämt mig för att jag nästa termin ska gå på Sorbonne och läsa franska. När jag kommer hem (24 okt -1 nov) tänkte jag skriva ut alla viktiga papper och söka csn och allt nödvändigt. Vad kul det ska bli!!!
Min att - göra - lista när jag är i Sverige:
1. Skriva färdigt min uppsats om Marie - Antoinette.
2. Skriva ut alla viktiga papper och anmäla mig till Sorbonne och CSN.
3. Äta Kexchoklad, Ferraribilar, och annat smågodis, och köpa med mig havregryn tillbaka.
4. Köpa kläder.
5. Leta reda på min miljökunskapsbok som skulle ha skickats till mig för väldigt längesedan!
Oh là là!! Nu återstår det ett beslut.... Ska jag stanna och jobba med min lille pojke och plugga samtidigt, på så vis slipper jag ta CSN lån och betala. Men å andra sidan, så kommer det bli väldigt stressigt. Jag kommer typ bara att hinna gå i skolan och jobba. När ska jag plugga, och när ska jag träffa mina Sorbonne-polare??
Eller så skaffar jag en lägenhet för ca 500 euro/månaden + vatten och el... Ucsh, vad dyrt. Men det är ju så alla gör. Men det hade varit kul att ha en lägenhet som jag betalar och är student på riktigt liksom. Känns som om jag får så hett schema om jag både ska gå i skolan och jobba. Jag kommer ju vara helt död på kvällarna då jag normal vis slutar vid 20.00!
Svårt beslut!!!!
Nu ska jag göra mig i ordning för min date!!!!!! Jag tror att vi ska ses vid Bastille, där finns ju cafer och restuaranger och sånt så vi hittar säker något att göra! *aaaaah* nervös!
Känner mig så illa tvungen att åka och träffa Monique imorgon, inte alls sugen men vad ska man göra liksom? Måste ju hålla skenet uppe trots att jag nu kommer vara tvungen att säga att jag numera är singel...
Ha en trevlig lördagskväll!
Bisous!!
je me suis rendue compt que.....
Idag vet jag inte vad jag ska göra. Om jag vill göra något med mina två svenska vänner får jag nog göra det ikväll för imorgon är det deras 1-årsdag. Jag är så glad för deras skull! Verkligen, men jag har en röst i mitt huvud som säger: Du kan inte ens få ett förhållande att hålla i ett år!!
Så imorgon medans de är på romantisk middag tänkte jag att jag antingen skulle gå ut med vänner eller gå på en date with the city. Jag borde välja det senare då jag är döförkyld!! Så jag borde vara hemma en helg så jag är frisk tills min Helena kommer. Om en vecka är hon här!! :) Hon kommer den 15 oktober och stannar till den 19e!! Jag blir helt störd när jag tänker på att hon ska komma hit liksom! :P Att se henne här!
I have a dream.... Jag fantiserar jättemycket om en kille jag träffade på flyget hit till Paris i September.. hihi, I'm so bad :) Nä, men ja. I will tell you the story!
Jag vet inte hur många gånger jag har flygit Paris - CPH, CPH - Paris. Och varje gång hoppas jag på att träffa någon intressant människa! Allt jag egentligen begärde var att inte få sitta brevid någon tråkig rik gammal tant som är gift med en fransos!! Men den här gånger... hihi den här gången när jag gjorde entré i terminalen, upptäcker jag ju direkt två snygga män. (två alternativ helt enkelt) Jag kände hur jag blev helt glad i själen. "woooow, två svarta män på min flight!!! I'm finally getting what I deserve!! Karma is the shit!!"
Jag tänkte att den här gången händer det!!! :) Jag ska få sitta brevid en snygging! Jag gick direkt fram och satte mig face to face med en av dem och spelade katt. Den andra satt längst bor, men var egentligen snyggast!!! Men jag hade ju inte kunat vandra genom hela terminalen när där fanns lediga platser över hela, så jag var ju tvungen att sätta mig på första bästa. Sedan satt jag där och funderade på vilken av den jag skulle sitta med och främst Vad skulle jag prata om?!?!
Oh god, nu började de släppa in folk på planet. Wuhoo, det kanske t o m skulle få joina mile high club!! :D hihi, i alla fall så tänkte jag ju inte vara desperat så för en gångs skulle väntade jag tills alla gått in innan jag gick in. På det viset tittade ju alla på mig då alla satt ner och jag, moi, gick där i gången lite svettig och sexig, letande efter min plats, den kan vara förvirrnade för en dam. Nu skådade jag båda. jag hade 22c.. hmm.. långt bak så den första var det ju inte. Var satt den andra då?? OH där, där var min plats!!! Förtsätt gå, sa jag till mig själv. NU möttes våra ögon aaaaaaw!! ..... men vad....??? 18c? Jag har inte 18c jag har 22c hallå?? Var händer??? Han skulle ju sitta på 22b och jag på 22c?? Då sjönk det in för mig att.. Nej!! Inte heller denna gången fick jag sitta med en snygging!! Förvirrad släppte jag hans blick och letade reda på min plats med inte bara tråkiga människor utan de tråkigaste på hela flyget!!!!
Krängd spenderade jag hela resan med att kolla på sex and the city..
När jag skulle gå till bagaget hörde jag helt plötsligt en röst bakom mig.. "hey, I saw u on the flight.." Jag vände mig om och där stod han, snyggingen. hihi, jag hade charmat honom! Yes!! Sen hade vi följe till bagaget.. och väntade på bagaget... Sen fick jag hans nummer och sen dess har vi pratat och sånt.. :)
Nu fantiserar jag i alla fall om att vi kommer ha det perfekta förhållandet och att allt ska bli perfekt! Jag är psyko.
Jag har också börjat spara in lite pengar genom att äta havregrynsgröt på morgonen. Det är ju bra!
Bisous à tous!!
I love u like a fat kid loves cake...
hotline for my boys
Alltså, jag var ute i fredags och sen bestämde jag mig för att vad är inte bättre när det är slut med pojkvännen än att omges av folk som är kära i en...? Så jag ringde mitt ex. Han har på senare dagat börjat dricka obehärskat, något som han till viss del skyller på mig (!!!!!!) NOT.. Det är sant att jag har varit en skitstövel mot honom och det är ett under att han fortfarande tåler att prata med mig. Det var därför som jag bestämde mig för att träffas och be om ursäkt när han inte hunnit bli full än.
Så vi bestämde att vi skulle ses på O'Sullivans på och ta en öl. Efter att ha väntat på honom i 40 min kommer han äntligen och skylle på trafiken. Vi har som vanligt ett av våra kända gräl om att vi båda behandrar varandra som skit. bon.. bref.. Han bjöd mig på öl och jag började babbla om alkohol och fylla. Han blev irriterad över att jag tjatar på att han ska sluta. Men jag vill ju inte att han ska förstöra sitt (redan ganska misslyckade) liv.. Han sa "jag slutar dricka om du tar tillbaka mig" och hoppla, kvällens andra gräl. LOL. Vi bestämde i alla fall att nu får det vara nog. Han sa att om jag fortfarande inte vill ha honom när det är slut mellan mig och min pojkvän kommer jag antagligen aldrig vilja det. correct.
Det är efter detta som saker började hända. Hade redan fått tre samtal från diverse friare. (note to self: måste slute ge ut mitt nummer nu, allvar nicole... sluta)
Jag kom hem vid typ 2 på natten och då började helvetet. Jag gick straight to bed, men att jag skulle få sova i lugn och ro en hel natt. Absolut inte.
Dagliga samtal från gårdagen
Nico och jag skulle egentligen ta ett glas, men jag blev osäker och ställde in. Eftersom jag bara träffat honom en gång (på flyget hit till Paris från CPH och jag inte hann berätta att jag hade pojkvän... (not true, jag valde att inte berätta att jag hade pojkvän för han var så trevlig och jag ville i alla fall få chans att få hans nummer, om inte för framtida bruk) Så kändes det konstigt för att det nu skulle bli en date.
Två folk från O'Sullivans hör av sig för att höra om jag kom till Sullies ikväll, men nej det skulle jag inte.
Nattliga samtal
Samtal 1 (02.30): Ali, som vill bli tillsammans med mig. Såklart svarde jag ju inte när det är ett sånt dumhuvud som ringer.
Samtal 2 (04.00):Karim ringer och vill att jag ska komma till andra sidan Paris, don't think so.
Samtal 3 (07.30): Mitt ex ringer tillbaka och bara känner att han vill berätta för mig att han skulle åka hem och att jag ska ringa honom sedan. NEJ gubben vi bestämde att vi skulle sluta ringa varandra och gå vidare och att du skulle försöka hitta någon ny.
OBS!!!!! Dessa män är inga män som jag överhuvudtaget har något ihopa med, det är bara män som jag är kompis med. Jag är ingen slampa.
Samtal idag
Ett ragg professionell basketspelar i Levallois från ett år tillbaka ringde och frågade om jag fortfarande hade pojkvän. Nej. Vi snackade typ en timme. Trevlig typ.
Nico ringer igen och bjuder in mig till Strasbourg om typ en månad där han ska tävla i kampsport. Jag svarade kanske, då jag ju faktiskt inte hade haft något emot att åka dit, har aldrig varit i Strasbourg.
Nu... Med alla dessa möjliga män som uppvaktar mig från olika håll.. så finns bara en man för mig ändå.. mitt älskade lejon, Simba.. Varför är det så svårt att gå vidare efter en så svår relation. Är det möjligt att det blir än ännu större tomhet efter en komplicerad relation än efter en relation som funkade bra tills den inte gjorde det?
Det känns bra att det är tillfälligt slut men, jag saknar ju honom såklart. Men just nu är det kanske inte menat att vi ska vara tillsammans. Vi träffades ju för första gången för tre år sedan. Vi hade tänkt på varandra i två år utan att glömma den där kvällen då vi satt på en bänk under triumfbågen och pratade om allt. Är det lika lätt att fortsätta att tänka på varandra när man är nu känner varandra? Eller vad det det faktum att vi inte visste som höll oss intresserad av varandra i två år som höll det vid liv....? 
Jag saknar Carrou!!!! Förstår du hur mycket jag saknar våra promenader, morgonar på Café Oz, våra snygga entréer inför alla på Sullies... ALLT saknar jag!
Idag skulle jag egentligen till Monique, men jag orkar faktiskt inte. Speciellt inte när hon fått som hon vill när det gäller mig och min pojkvän. Jag lovar det kommer bli told you so. Jag tänker aldrig ge henne det nöjet!
Do you want to be my daddy??
Nu har mina vänner kommit till Paris det är kul!! Men å andra sidan har det tagit slut med min älskare, och det gör att allt blir väldligt.. vad ska man säga.. meningslöst. Faktum är att det inte riktigt är slut, vi är mer på paus, vilket är okej, men det hindrar mig inte från att känna mig så väldigt ensam och ledsen och övergiven. Men life goes on.
Som de flesta vet är min pojkvän... lite äldre.. 16 år äldre för att vara exakt. Jag funderar på vad detta kan bero på att jag förälskar mig i män som är mycket äldre än mig. Den klassiska är ju att man haft ett dåligt förhållande till sin pappa och omedvetet försöker att kombinera kärleken från både pojkvän och pappa i ett. En fadersgestalt helt enkelt. När jag sa detta till en kompis blev reaktionen: AH fan?? Det menar du inte??
Och det kan ju stämma, eller rättare sagt det stämmer.
Men hur vet jag då att det verkligen är kärlek, alltså äkta kärlek, om jag nu försöker hitta en fadersgestalt och inte en pojkvän? När jag satt i min ensamhet och kollade på ett program psykiska problem kom en insändare om just denna frågan, om att ha pojkvänner som inte nödvändigt är äldre men som på något sätt blir som den manliga förebilden. Psykologen gav då rådet att försöka att inte ha sin pojkvän som sin fadersgestalt, mycket för att om relationen tar slut så blir det så mycket svårare att gå vidare om man dessutom har kärleken som man egentligen borde ha till sin pappa, till honom. Alltså dubbel kärlek. Detta innebär att man "än en gång" förlorar sin pappas kärlek.
Man borde alltså skaffa en kompis som fadersgestalt istället för sin pojkvän. Det är ju logiskt egentligen då man sedan kan komma och gråta hos "daddy" när pojkvännen dumpat en.
Vart hittar man då denna "daddy"? Måste han också vara någon äldre eller bara någon som är klokare än jag. Eller ska han vara så lik min biologiska pappa som möjligt eller kan han vara som en vanlig pappa? Eller borde jag helt enkelt (once again) work my ass of för att få det att funka med min bio. pappa?
Det finns ju vissa som säger att man inte behöver en manlig förebild i livet. So wrong, det köper jag inte för fem öre. Vissa påstår att de har klarat sig utmärkt, JA för det är antagligen för att de är så fucked up så att de inte märker det själv!
Jag älskar min pojkvän.. eller mitt ex eller vad man ska säga och jag vet att det inte är hans ålder för jag visste inte hans ålder när jag började intressera mig för honom. Däremot kan det ju vara en undermedveten kraft inom mig som märker hur stabil han är i jämförelse med småpojkar. Kanske jag fick en känsla av trygghet eller nått.
Nog om pojkvänner.
Helgen: Igår var jag på Sullies. Det var ingen där. Första gången, nej, andra gången jag har tråkigt där.. Vi var först och träffade lite folk på Corcoran's och det var trevligt. De uppskattade mina svenska vänner. Sedan gick vi till Sullies och det var nog inte lika uppskattat från mina sveavänners sida dessvärre. INGEN var där. När mina sveavänner åkte hem, bestämde jag mig för att träffa en kompis till Carrou och vi gick en sväng till Oz där det var strandtema med sand överallt. Jag tog in the feeling och tog av mig på fötterna och myste i sanden.
Sedan blev det tillbaka till S. och där stötte jag på mina två nigerianska vänner och hängde lite med dem tills de gick vidare. Jag var alltså ensam kvar och metron hade inte börjat gå än och jag hade inte ens lust att socialisera mig. Så jag frågade en av vakterna om han inte kunde köra hem mig efter att han slutat. Det var ju nu i efterhand lite dumt, nu kommer alla tro att jag följde med honom hem, men icke! Jag skiter i det. Om dom vill tro att jag har sex med alla är det ju deras problem. Om inte annat kan det ju kanske få mig mer attraktiv att bli bjuden på drinkar, jag som är fattiglapp! lol.
Nu sitter jag och ska snart börja plugga lite hade jag tänkt. Har bestämt mig för att läsa på Sorbonne nästa termin och sen har jag tänkt att jag kanske i alla fall skulle bli förskolelärare, och sen försöka mig på att rädda barn i jobbiga situationer.
Klart slut!
