niquetamere

Alltså, jag var ute i fredags och sen bestämde jag mig för att vad är inte bättre när det är slut med pojkvännen än att omges av folk som är kära i en...? Så jag ringde mitt ex. Han har på senare dagat börjat dricka obehärskat, något som han till viss del skyller på mig (!!!!!!) NOT.. Det är sant att jag har varit en skitstövel mot honom och det är ett under att han fortfarande tåler att prata med mig. Det var därför som jag bestämde mig för att träffas och be om ursäkt när han inte hunnit bli full än.

Så vi bestämde att vi skulle ses på O'Sullivans på och ta en öl. Efter att ha väntat på honom i 40 min kommer han äntligen och skylle på trafiken. Vi har som vanligt ett av våra kända gräl om att vi båda behandrar varandra som skit. bon.. bref.. Han bjöd mig på öl och jag började babbla om alkohol och fylla. Han blev irriterad över att jag tjatar på att han ska sluta. Men jag vill ju inte att han ska förstöra sitt (redan ganska misslyckade) liv.. Han sa "jag slutar dricka om du tar tillbaka mig" och hoppla, kvällens andra gräl. LOL. Vi bestämde i alla fall att nu får det vara nog. Han sa att om jag fortfarande inte vill ha honom när det är slut mellan mig och min pojkvän kommer jag antagligen aldrig vilja det. correct.

Det är efter detta som saker började hända. Hade redan fått tre samtal från diverse friare. (note to self: måste slute ge ut mitt nummer nu, allvar nicole... sluta)

Jag kom hem vid typ 2 på natten och då började helvetet. Jag gick straight to bed, men att jag skulle få sova i lugn och ro en hel natt. Absolut inte.

Dagliga samtal från gårdagen

Nico och jag skulle egentligen ta ett glas, men jag blev osäker och ställde in. Eftersom jag bara träffat honom en gång (på flyget hit till Paris från CPH och jag inte hann berätta att jag hade pojkvän... (not true, jag valde att inte berätta att jag hade pojkvän för han var så trevlig och jag ville i alla fall få chans att få hans nummer, om inte för framtida bruk) Så kändes det konstigt för att det nu skulle bli en date.

Två folk från O'Sullivans hör av sig för att höra om jag kom till Sullies ikväll, men nej det skulle jag inte.

Nattliga samtal

Samtal 1 (02.30): Ali, som vill bli tillsammans med mig. Såklart svarde jag ju inte när det är ett sånt dumhuvud som ringer.
Samtal 2 (04.00):Karim ringer och vill att jag ska komma till andra sidan Paris, don't think so.

Samtal 3 (07.30): Mitt ex ringer tillbaka och bara känner att han vill berätta för mig att han skulle åka hem och att jag ska ringa honom sedan. NEJ gubben vi bestämde att vi skulle sluta ringa varandra och gå vidare och att du skulle försöka hitta någon ny.

OBS!!!!! Dessa män är inga män som jag överhuvudtaget har något ihopa med, det är bara män som jag är kompis med. Jag är ingen slampa.

Samtal idag

Ett ragg professionell basketspelar i Levallois från ett år tillbaka ringde och frågade om jag fortfarande hade pojkvän. Nej. Vi snackade typ en timme. Trevlig typ. 

Nico ringer igen och bjuder in mig till Strasbourg om typ en månad där han ska tävla i kampsport. Jag svarade kanske, då jag ju faktiskt inte hade haft något emot att åka dit, har aldrig varit i Strasbourg.



Nu... Med alla dessa möjliga män som uppvaktar mig från olika håll.. så finns bara en man för mig ändå.. mitt älskade lejon, Simba.. Varför är det så svårt att gå vidare efter en så svår relation. Är det möjligt att det blir än ännu större tomhet efter en komplicerad relation än efter en relation som funkade bra tills den inte gjorde det? 

Det känns bra att det är tillfälligt slut men, jag saknar ju honom såklart. Men just nu är det kanske inte menat att vi ska vara tillsammans. Vi träffades ju för första gången för tre år sedan. Vi hade tänkt på varandra i två år utan att glömma den där kvällen då vi satt på en bänk under triumfbågen och pratade om allt. Är det lika lätt att fortsätta att tänka på varandra när man är nu känner varandra? Eller vad det det faktum att vi inte visste som höll oss intresserad av varandra i två år som höll det vid liv....?



Jag saknar Carrou!!!! Förstår du hur mycket jag saknar våra promenader, morgonar på Café Oz, våra snygga entréer inför alla på Sullies... ALLT saknar jag!


Idag skulle jag egentligen till Monique, men jag orkar faktiskt inte. Speciellt inte när hon fått som hon vill när det gäller mig och min pojkvän. Jag lovar det kommer bli told you so. Jag tänker aldrig ge henne det nöjet!