Do you want to be my daddy??
Jag har inte skrivit på väldigt länge, sorry för det. Skyller på min oregelbundenhet! :P
Nu har mina vänner kommit till Paris det är kul!! Men å andra sidan har det tagit slut med min älskare, och det gör att allt blir väldligt.. vad ska man säga.. meningslöst. Faktum är att det inte riktigt är slut, vi är mer på paus, vilket är okej, men det hindrar mig inte från att känna mig så väldigt ensam och ledsen och övergiven. Men life goes on.
Som de flesta vet är min pojkvän... lite äldre.. 16 år äldre för att vara exakt. Jag funderar på vad detta kan bero på att jag förälskar mig i män som är mycket äldre än mig. Den klassiska är ju att man haft ett dåligt förhållande till sin pappa och omedvetet försöker att kombinera kärleken från både pojkvän och pappa i ett. En fadersgestalt helt enkelt. När jag sa detta till en kompis blev reaktionen: AH fan?? Det menar du inte??
Och det kan ju stämma, eller rättare sagt det stämmer.
Men hur vet jag då att det verkligen är kärlek, alltså äkta kärlek, om jag nu försöker hitta en fadersgestalt och inte en pojkvän? När jag satt i min ensamhet och kollade på ett program psykiska problem kom en insändare om just denna frågan, om att ha pojkvänner som inte nödvändigt är äldre men som på något sätt blir som den manliga förebilden. Psykologen gav då rådet att försöka att inte ha sin pojkvän som sin fadersgestalt, mycket för att om relationen tar slut så blir det så mycket svårare att gå vidare om man dessutom har kärleken som man egentligen borde ha till sin pappa, till honom. Alltså dubbel kärlek. Detta innebär att man "än en gång" förlorar sin pappas kärlek.
Man borde alltså skaffa en kompis som fadersgestalt istället för sin pojkvän. Det är ju logiskt egentligen då man sedan kan komma och gråta hos "daddy" när pojkvännen dumpat en.
Vart hittar man då denna "daddy"? Måste han också vara någon äldre eller bara någon som är klokare än jag. Eller ska han vara så lik min biologiska pappa som möjligt eller kan han vara som en vanlig pappa? Eller borde jag helt enkelt (once again) work my ass of för att få det att funka med min bio. pappa?
Det finns ju vissa som säger att man inte behöver en manlig förebild i livet. So wrong, det köper jag inte för fem öre. Vissa påstår att de har klarat sig utmärkt, JA för det är antagligen för att de är så fucked up så att de inte märker det själv!
Jag älskar min pojkvän.. eller mitt ex eller vad man ska säga och jag vet att det inte är hans ålder för jag visste inte hans ålder när jag började intressera mig för honom. Däremot kan det ju vara en undermedveten kraft inom mig som märker hur stabil han är i jämförelse med småpojkar. Kanske jag fick en känsla av trygghet eller nått.
Nog om pojkvänner.
Helgen: Igår var jag på Sullies. Det var ingen där. Första gången, nej, andra gången jag har tråkigt där.. Vi var först och träffade lite folk på Corcoran's och det var trevligt. De uppskattade mina svenska vänner. Sedan gick vi till Sullies och det var nog inte lika uppskattat från mina sveavänners sida dessvärre. INGEN var där. När mina sveavänner åkte hem, bestämde jag mig för att träffa en kompis till Carrou och vi gick en sväng till Oz där det var strandtema med sand överallt. Jag tog in the feeling och tog av mig på fötterna och myste i sanden.
Sedan blev det tillbaka till S. och där stötte jag på mina två nigerianska vänner och hängde lite med dem tills de gick vidare. Jag var alltså ensam kvar och metron hade inte börjat gå än och jag hade inte ens lust att socialisera mig. Så jag frågade en av vakterna om han inte kunde köra hem mig efter att han slutat. Det var ju nu i efterhand lite dumt, nu kommer alla tro att jag följde med honom hem, men icke! Jag skiter i det. Om dom vill tro att jag har sex med alla är det ju deras problem. Om inte annat kan det ju kanske få mig mer attraktiv att bli bjuden på drinkar, jag som är fattiglapp! lol.
Nu sitter jag och ska snart börja plugga lite hade jag tänkt. Har bestämt mig för att läsa på Sorbonne nästa termin och sen har jag tänkt att jag kanske i alla fall skulle bli förskolelärare, och sen försöka mig på att rädda barn i jobbiga situationer.
Klart slut!
Nu har mina vänner kommit till Paris det är kul!! Men å andra sidan har det tagit slut med min älskare, och det gör att allt blir väldligt.. vad ska man säga.. meningslöst. Faktum är att det inte riktigt är slut, vi är mer på paus, vilket är okej, men det hindrar mig inte från att känna mig så väldigt ensam och ledsen och övergiven. Men life goes on.
Som de flesta vet är min pojkvän... lite äldre.. 16 år äldre för att vara exakt. Jag funderar på vad detta kan bero på att jag förälskar mig i män som är mycket äldre än mig. Den klassiska är ju att man haft ett dåligt förhållande till sin pappa och omedvetet försöker att kombinera kärleken från både pojkvän och pappa i ett. En fadersgestalt helt enkelt. När jag sa detta till en kompis blev reaktionen: AH fan?? Det menar du inte??
Och det kan ju stämma, eller rättare sagt det stämmer.
Men hur vet jag då att det verkligen är kärlek, alltså äkta kärlek, om jag nu försöker hitta en fadersgestalt och inte en pojkvän? När jag satt i min ensamhet och kollade på ett program psykiska problem kom en insändare om just denna frågan, om att ha pojkvänner som inte nödvändigt är äldre men som på något sätt blir som den manliga förebilden. Psykologen gav då rådet att försöka att inte ha sin pojkvän som sin fadersgestalt, mycket för att om relationen tar slut så blir det så mycket svårare att gå vidare om man dessutom har kärleken som man egentligen borde ha till sin pappa, till honom. Alltså dubbel kärlek. Detta innebär att man "än en gång" förlorar sin pappas kärlek.
Man borde alltså skaffa en kompis som fadersgestalt istället för sin pojkvän. Det är ju logiskt egentligen då man sedan kan komma och gråta hos "daddy" när pojkvännen dumpat en.
Vart hittar man då denna "daddy"? Måste han också vara någon äldre eller bara någon som är klokare än jag. Eller ska han vara så lik min biologiska pappa som möjligt eller kan han vara som en vanlig pappa? Eller borde jag helt enkelt (once again) work my ass of för att få det att funka med min bio. pappa?
Det finns ju vissa som säger att man inte behöver en manlig förebild i livet. So wrong, det köper jag inte för fem öre. Vissa påstår att de har klarat sig utmärkt, JA för det är antagligen för att de är så fucked up så att de inte märker det själv!
Jag älskar min pojkvän.. eller mitt ex eller vad man ska säga och jag vet att det inte är hans ålder för jag visste inte hans ålder när jag började intressera mig för honom. Däremot kan det ju vara en undermedveten kraft inom mig som märker hur stabil han är i jämförelse med småpojkar. Kanske jag fick en känsla av trygghet eller nått.
Nog om pojkvänner.
Helgen: Igår var jag på Sullies. Det var ingen där. Första gången, nej, andra gången jag har tråkigt där.. Vi var först och träffade lite folk på Corcoran's och det var trevligt. De uppskattade mina svenska vänner. Sedan gick vi till Sullies och det var nog inte lika uppskattat från mina sveavänners sida dessvärre. INGEN var där. När mina sveavänner åkte hem, bestämde jag mig för att träffa en kompis till Carrou och vi gick en sväng till Oz där det var strandtema med sand överallt. Jag tog in the feeling och tog av mig på fötterna och myste i sanden.
Sedan blev det tillbaka till S. och där stötte jag på mina två nigerianska vänner och hängde lite med dem tills de gick vidare. Jag var alltså ensam kvar och metron hade inte börjat gå än och jag hade inte ens lust att socialisera mig. Så jag frågade en av vakterna om han inte kunde köra hem mig efter att han slutat. Det var ju nu i efterhand lite dumt, nu kommer alla tro att jag följde med honom hem, men icke! Jag skiter i det. Om dom vill tro att jag har sex med alla är det ju deras problem. Om inte annat kan det ju kanske få mig mer attraktiv att bli bjuden på drinkar, jag som är fattiglapp! lol.
Nu sitter jag och ska snart börja plugga lite hade jag tänkt. Har bestämt mig för att läsa på Sorbonne nästa termin och sen har jag tänkt att jag kanske i alla fall skulle bli förskolelärare, och sen försöka mig på att rädda barn i jobbiga situationer.
Klart slut!
Kommentarer
Trackback
